Marsvin

Denna artikel handlar om djuret marsvin. För andra betydelser, se Marsvin (olika betydelser).

?Marsvin
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Gnagare Rodentia
Underordning:	Piggsvinsartade gnagare Hystricomorpha
Familj:	Marsvin Caviidae
Släkte:	Cavia
Art:	Marsvin
Vetenskapligt namn
§Cavia porcellus Auktor: Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Marsvin (Cavia porcellus) är ett däggdjur i ordningen gnagare som hålls som husdjur, både som sällskapsdjur och som matdjur. Det är ett populärt och lättskött sällskapsdjur som finns i flera färger och färgkombinationer.

Marsvinen hölls som husdjur först i Sydamerika, främst för köttets skull. Till Europa kom de på 1500-talet. Där fick de aldrig någon betydelse som matdjur, men hölls från början som sällskapsdjur och senare även som försöksdjur.

Ordet marsvin kommer från tyska Meerschweinchen som betyder ’liten havsgris’.

Ursprung

Det vilda marsvinet levde i Sydamerika. Marsvinets föregångare fanns redan under eocen, för ungefär 15 miljoner år sedan. För 5 miljoner år sedan fanns det som mest elva arter. Sedan minskade variationen. Indianer i Anderna var de första att ha marsvin som husdjur. Marsvinen användes som offergåvor till inkagudarna.

Marsvinet används ännu i dag som köttdjur i Sydamerika. I Peru konsumeras 20 000 ton kött per år från cirka 65 miljoner djur. Under 1500-talet upptäckte nederländska resande marsvinen och de tog med sig dem till Europa.^[1] Från detta har marsvinen fått sitt namn; de kom från havet och såg ut som små grisar, havsgrisar.

Redan på 1700-talet började man använda marsvinet som laboratoriedjur^[1] och de används i dag bland annat i allergitester.

Livslängd

Ett marsvin blir i genomsnitt 5–7 år men variationen är stor. Enligt Guinness rekordbok blev det äldsta marsvinet man känner till 15 år gammalt.

Rangordningen

En marsvinsflock består i vilt tillstånd av åtta till tio marsvin, varav en hane och resten honor och ungar. Om flera hanar tvingas ihop i samma flock är det den som är störst och starkast som får högst rang. Hanen med högst rang får para sig med honorna, de lägre stående hanarna får bara para sig med överblivna honor.^{[källa behövs]}

Marsvinshållning

Marsvin har lugnt temperament, är lätta att sköta, renliga, men relativt högljudda (de sjunger, kurrar och visslar). Marsvin biter mycket sällan människor. Istället piper de oftast till om vårdaren gör något som de inte gillar. De har ett mycket utvecklat ljudspråk när de talar med varandra, och kan även försöka kommunicera med människor via qiuit- ljud.

Gruppdynamik

Marsvin är flockdjur och ska bo tillsammans med minst ett annat marsvin av samma kön. Ensamma marsvin blir inte sällan deprimerade, mår psykiskt dåligt och de är heller inte speciellt roliga sällskapsdjur då de ofta blir skyggare och är mycket svårare att få tama än om de har sällskap av en artfrände. Ensamma marsvin kan även svälta sig själva till döds för att de saknar en kompis. Om man har honor eller hanar spelar ingen roll då de i regel trivs lika bra tillsammans vilket som, man ska dock aldrig ha en hona och en hane ihop permanent. Marsvin ska heller inte bo tillsammans med kaniner av flera olika anledningar, exempelvis bär kaninen en bakterie (Bordetella bronchiseptica) som de bär på naturligt men vilket hos marsvin kan orsaka svårbehandlad lunginflammation, kaniner och marsvin kan heller inte kommunicera med varandra och förstår därför varandra inte (jämför att som människa spendera ett helt liv i ett rum tillsammans med en elefant eller liknande...) dessutom har de inte samma näringsbehov och det är inte ovanligt att kaninen skadar marsvinet med sina starka bakben. Enligt Djurskyddslagen måste marsvin hållas med minst en artfrände om inte särskilda skäl föreligger (här kvalar smittsam sjukdom och onormalt aggressivt beteende in- inte ovilja att ha fler än ett!

Marsvinsburar

Enligt Djurskyddslagen måste marsvin ha minst 0,15 kvadratmeter per djur vid grupphållning (minsta tillåtna yta för ett djur är 0,3 kvadratmeter) för en hona med kull vid grupphållning är minimiytan 0,25 kvadratmeter men detta är i själva verket för litet för att ge djuren en tillfredställande yta om det inte är så att man har 8-10 djur ihop där var djur då har sina minst 0,15 kvadratmeter.. Golvet i mansvinsburar bör vara täckt med exempelvis spån, toa-lätt eller fleece. Eftersom marsvin är bytesdjur måste de även alltid ha tillgång till hus eller något annat gömställe där de kan söka skydd (även detta står att läsa i Djurskyddslagen). Marsvin blir inte tamare utan hus- snarare tvärtom då de får panik över att inte kunna söka skydd och de kan aldrig slappna av ordentligt då de alltid måste vara vaksamma. Ett tips på bra hus är att man tar en bräda och fäster ben i lämplig höjd på kortsidorna, då kan marsvinen söka skydd men de är inte isolerade i sitt hus. Då kan de också se vad som händer. Det är bra om marsvinet inte har ett hus med ett "fönster", då den kan fastna i det om den skulle få för sig att hoppa igenom det.

Föda

Hö är en den viktigaste delen av marsvinets kost, delvis att den slipar ner tänderna och är jättebra för deras matsmältning. De ska alltid ha fri tillgång till ett fint, grönt hö som luktar gott och inte dammar. Höet ska serveras på burgolvet och inte i höhäck då det kan skada marsvinens rygg och nacke att stå i en sådan onaturlig ställning och äta så mycket och ofta som de behöver, de kan även hoppa upp och fastna med exempelvis benen i en höhäck vilket kan leda till frakturer. Även vatten ska de ha fri tillgång till och det serveras lämpligen i en vattenflaska. De ska ha nytt vatten varje dag och den ska göras rent då och då eftersom det bildas alger. Bästa sättet att göra rent en vattenflaska är att ta en tops i pipen & en tandborste i själva flaskan. Ungefär 80% ska bestå av hö, resten ska fördelas på grönsaker och eventuellt kraftfoder, absolut inte gnagarblandning, det är inte bra för marsvinsmagar. Marsvin kan inte, precis som människor, tillverka C-vitamin själva och därför behöver de dagligen få C-vitaminrika grönsaker. Exempel på bra marsvinsgrönsaker är vitkål (inte för mycket om marsvinet inte är vant, kan få magont, gäller all kål), paprika, persilja, blomkål och grönkål. Man kan också ge marsvin lite av clementin och apelsin, men inte för mkt, kan ge blåsor i munnen för att de är syrliga samt äpple och päron. Marsvin behöver cirka 10 mg C-vitamin/kg kroppsvikt (dräktiga, digivande och växande behöver ungefär tre gånger så mycket). Får de inte i sig C-vitamin så drabbas de av bristsjukdomar, exempelvis skörbjugg och förlamning i bakbenen. Att ge kraftfoder är inte nödvändigt alla gånger utan ges främst till växande och gamla djur samt de som är sjuka eller av annan anledning har svårt att hålla hullet exempelvis vid dräktighet och digivning. Olika sorters gnagarblandningar som säljs i djuraffärer är absolut ingenting som man ska ge sina marsvin, dessa innehåller helt fel sammansättningar och är för fett (typ som lösgodis för människor). Det finns få pelletssorter som är anpassade för marsvin, Oxbow är ett av få märken, de flesta innehåller för mycket kalcium vilket ökar riskerna extremt mycket för att marsvinen ska drabbas av njursten vilket är otroligt smärtsamt och ofta slutar med en plågsam död. Marsvin får njursten av saltsten som går att köpa i djurhandeln, det är inte lämpligt. Det naturligaste man kan ge sina marsvin om man nu vill ge dem någon form av kraftfoder är exempelvis korn-, råg- och/eller havrekross, man kan även ge dem havregryn eller kligröt (blanda kruska-, vete-, och/eller havrekli med vatten till lagom konsistenn, låt dra ett tag och tillsätt eventuellt lite mer vätska och servera). Marsvin äter även sin egen avföring, blindtarmsinnehållet, för att få i sig de näringsämnen som inte upptagits av kroppen. Detta beteende kallas koprofagi. Marsvin ska aldrig ha salt-/mineralstenar då även detta är något som ökar risken för njurstenar något extremt, även andra problem med njurarna kan uppstå av att de använder dessa "stenar". Vitamintillskott är inte heller något att rekommendera, så länge de får färska grönsaker dagligen får de i sig vad de behöver näringsmässigt. Exempelvis brustabletter är ytterligare en sak som kan orsaka njurstenar.

Parning

En marsvinshona är brunstig ungefär var femtonde dag. Honan är dräktig i omkring 68-72 dygn. Honor som är äldre än ett år när det föder sin första kull kan få problem då deras bäcken kan ha stelnat. En marsvinshona klarar inte att föda många kullar efter varandra utan vila emellan, fler än tre kullar per 12-månaders period kan skada honan. En hona ska alltid vara minst sju månader när hon får sin första kull, gärna runt nio-tio månader. Hanen bör gå tillsammans med honan i ungefär fem veckor, om han är kvar vid förlossningen parar han i regel om honan direkt efter förlossningen då hon brunstar igen. Att ta en kull på sin hona är något man bör tänka genom både en, två och tre gånger då det finns myckt som kan gå fel och riskerna för honan är stora, främst för att hon går dräktig så länge. Det är extremt viktigt att honan inte blir stressad på något vis i slutet av dräktigheten (normalt säger man de sista fem veckorna) som exempelvis byte av kompis, ensamhet, flytt etc då hon då lättare drabbas av toxicos (havandeskapsförgiftning) vilket ändå är en relativ vanlig komplikation vid marsvinsuppfödning. Om honan utvecklar toxicos är det i princip omöjligt att häva tillståndet och det slutar oftast med en ganska plågsam död för honan och hennes oftast ofödda ungar.

Kullen

Honan föder normalt sin kull under ett tak i skymningen eller gryningen och bygger alltså inte bo.





Kullen består normalt av två till fyra ungar, men den största kända kullen i Sverige bestod av 10 ungar som alla levde efter födseln. Detta är dock en för stor kull för att det ska vara hälsosamt för honan. Ungarna väger normalt mellan 60 och 120 gram.

En marsvinsunge är nästan "klar" när den föds, den föds med öppna ögon och öron och kan tom springa. Öronen är långa och ihop rullade.

Marsvinsungar ska stanna hos sin mamma i minst fyra veckor. Om en hane ingår i kullen finns det en risk att han parar sig med sina systrar eller sin mamma om han bor kvar längre än till fyra-fem veckors ålder. Ofta börjar hanungar uppvakta sin mamma och sina systrar redan vid ett par veckors ålder, men de tränar bara och är för små för att kunna para sig. En hanunge ska aldrig skiljas från sin mamma och systrar för att sättas ensam då det är väldigt vanligt att han blir så påverkad av detta att han slutar äta. Ska man ta en kull måste man ha en reservplan för att kunna ge en eventuell ensam hane en kompis.

Raser

Inom SMF, Svenska Marsvinsföreningen är marsvinsraserna, eller varianterna som är ett mer passande ord, indelade i tre huvudkategorier: strävhåriga, korthåriga och långhåriga. Det finns även raser med "guidestandard" och "ostandardiserade" marsvin. Samtliga raser finns i många olika färger och teckningar.

Strävhåriga raser

Abessinier, har en päls som växer i 8-10 virvlar eller rosetter i ett mönster. Deras temperament skiljer sig något från de släthåriga, de är mer livliga och nyfikna, i vissa fall på gränsen till aggressiva. På kroppen ska åsar och rosetter sitta och bilda ett rutigt mönster. Abessiniern ska ge strävt, stickigt, borstigt och robust intryck. Välbalanserade och välplacerade rosetter och raka höga åsar samt en päls och sträv och grov kvalitet gör en bra abessinier. Ett "virvelmarsvin" är inte detsamma som en abessinier.

Rex har en tät, sträv päls som växer rakt ut och får marsvinet att se ut som en liten björn. Rasen kommer från England. Det är inte färgerna som är det viktigaste utan pälsen. När ungarna föds har de lockig "baby-päls" som de fäller, men ibland fortsätter pälsen locka sig på magen.

Teddy är en strävhårsras och därför är pälsen det mest väsentliga hos en teddy. Den skall ha mjuka former med en korrekt kroppsform och ett vackert huvud samt ge ett runt intryck. Pälsens riktning, dess kvalitet och tätheten är det mest rastypiska hos en Teddy. En teddy ser ut som en Rex men raserna är egentligen inte besläktade. Teddyn kommer från USA. Teddysar är ofta väldigt lugna, nyfikna och trevliga.

Teddy och rex skiljer sig inte så mycket utseendemässigt, men om man parar dessa båda raser blir avkommorna släthåriga bärare av både rex- och teddygenen.

Skinny är en naken ras som endast är behårad på tassar, ben och nos, samt kring kön. Skinnyn dök först upp i ett forskningslaboratorium i USA. Därifrån smugglades rasen troligtvis senare ut.

Korthåriga raser

Self betyder att marsvinet har endast en färg, exempelvis svart. Det finns 14 olika färger som är godkända vid utställning.

Nonself betyder att marsvinet inte är enfärgat. Det kan antingen vara i en speciell teckning eller i flera olika färger.

Crested är släthårig och har en virvel (engelska: crest) i pannan. Det mest rastypiska för crested är virveln. I övrigt är crested self eller nonself. En enfärgad crested skall ha en jämn färg av god nyans och bra kroppsform. En tecknad crested skall ha en distinkt och tydlig teckning. En amerikansk crested skall ha en jämnt fördelad avvikande färg på virveln. Utöver detta skall alla varianterna av crested ha en virvel med rätt placering och form.

Satin har tunna, ihåliga hårstrån som gör att pälsen glänser. De finns i olika hårlag och färger, det finns även satincrested, med virvel i pannan. En annan variant är satinsheltie. Det är en långhårsras, därför är pälsen det viktigaste. För att ge en satinsheltie det typiska uttrycket är huvudet och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn, tät och glansig päls är det mest rastypiska hos en satinsheltie. Satincrested har samma pälstyp som satin och en virvel (engelska: crest) i pannan. Satiner drabbas i regel alltid av något som kallas satinsjukan vilket gör att deras skelett kalkas ur och de kan inte varken gå eller äta ordentligt utan svälter ihjäl samt drabbas av svåra smärtor. Detta har gjort att SMF under 2010 tog ett beslut att försöka minska uppfödningen av satiner genom att ungar efter satinföräldrar inte längre får ställas ut, detta är troligtvis ett steg i ett led att totalförbjuda varianten så småningom.

Långhåriga raser

Lunkarya har vågig sträv päls. Pälsen växer hela livet. Den skapades i Sverige, då en unge som hade lockig päls hamnade i en djuraffär för försäljning. Ägarna till djuraffären bestämde sig för att behålla ungen och parade den med en peruankorsning. De kända generna hos marsvin som ger lockig päls är recessiva men den här honan fick lockiga ungar med den lilla lockiga hanen, vilket innebär att den här genen som kallas LU, är dominant. Idag är lunkaryan en etablerad ras som dock inte har riktigt så sträv päls som vore önskvärt för att få rätt stadga i pälsen. Den har helt nyligen fått en godkänd standard. Rasen blev mycket populär i hela världen sedan den introducerats i Tyskland.

Peruan är långhårig, och därför är också pälsen det viktigaste hos en Peruan. För att ge en Peruan det så typiskt mäktiga och “runda” uttrycket är en fyllig lugg och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en Peruan. En peruan har två virvlar på rumpan som gör att pälsen växer framåt och ger dom lugg. Det finns även alpaca, den ser ut som en peruan men har lockig päls i stället för rak.

Sheltie har lång, slät päls som växer bakåt. Pälsen på huvudet är kort, och marsvinet har inga virvlar. Pälsen det viktigaste i bedömningen av en sheltie på utställning. En lång, jämn och tät päls är det mest typiska hos denna marsvinsras. Vackert huvud och kroppsform är också av stor betydelse för en shelties typiska utseende. En coronet ser ut som sheltie, men med en virvel i pannan.

Texel har lång, lockig päls. Den påminner om en sheltie, men är lockig. Den har sitt ursprung i England, och erkändes som en ras av ACBA 1998.^[2] Lockarna ska vara täta korkskruvslockar som täcker hela kroppen, även magen. Merino är en ras som ser ut som texel, men har en virvel i pannan.

Vanliga sjukdomar och hälsoproblem

• Flytningar från nosen och nysningar är symptom på förkylning, snuva och influensa. Sjukdomen har troligen uppkommit på grund av drag. Ställ buren på ett varmt, dragfritt ställe. Om symptomen blir värre kan förkylningen kan leda till dödlig lunginflammation.

• Nossvamp kan uppstå om marsvinet fått för mycket syrlig mat, till exempel äpple och tomat.

• Avbruten framtand kan uppkomma till exempel om marsvinet släppts ner snabbt i buren och sprungit in i motstående vägg. Marsvinständer växer alltid så om det inte skiljer för mycket i längd behöver man i regel inte göra något så länge marsvinet äter normalt, om inte måste veterinär uppsökas som slipar ner den andra tanden.

• För långa tänder Marsvinets framtänder blir för långa om marsvinet inte kan slipa dem mot varandra ordentligt, för långa framtänder är ofta ett tecken på att även marsvinets kindtänder är för långa. Kindtänderna kan man inte se utan att ge marsvinet lite lugnande och undersöka det med ett speciellt instrument så om man misstänker långa kindtänder är ett veterinärbesök tvunget. Andra symptom på för långa kindtänder är att djuret dreglar. Detta hindrar djuret från att äta ordentligt och kan även orsaka sår i munnen. Marsvinen slipar normalt sina tänder när de äter hö eller andra hårda saker som exempelvis fruktgrenar.

• Ögoninflammation orsakas av bakterier eller virus. Ögat blir irriterat, rinnande eller varigt. Ögonirritation kan uppstå då djuret fått ett främmande föremål i ögat, till exempel ett höstrå, eller fått ett bett vid slagsmål. Man kan testa med att behandla med ögonsalvan Noviform som säljs receptfritt på apoteket två gånger dagligen, blir det inte bättre på några dagar eller om marsvinet verkar ha ont så ska man söka veterinär.

Öron

• Bakteriell infektion i innerörat gör att djuret mår dåligt, det håller huvudet snett och ruskar på det (detta kan även vara symptom på tumör eller hjärnblödning). Bakteriell infektion i innerrörat brukar behandlas med antibiotika.

• Svampinfektion i ytterörat ger en obehaglig lukt och syns som mörka beläggningar.

• Bitskador kan uppstå om burkamrater nafsar i örat.

Hud

• Sellnick , Trixacarus caviae'. Sellnick är kvalster som lägger ägg i djupa gångar i marsvinens hud. Symptom på denna plågsamma sjukdom är klåda, kala fläckar i pälsen (framför allt på magen), håravfall. Marsvinet kan klia sig så mycket att det orsakar sår. Marsvinet kan också få kramper. Obehandlat leder detta till döden men det är lätt att behandla med exempelvis Ivomec vilket är receptbelagt så veterinärbesök är tvunget. Veterinärer brukar ta ett skrapprov mn det är inte ovanligt att det är falskt negativt- det vill säga att det inte visar på sellnick trots att djuret är drabbat. Alla marsvin i hushållet måste behandlas om något av marsvinen får sellnick då det kan ligga "vilande" under en lång tid utan att djuren visar symptom. Sellnick kallas även marsvinsskabb och det går endast på marsvin.

• Static lice är ett kvalster som lever av marsvinets hud. Det smittar från marsvin till marsvin. Kvalstrens ägg är de man ser på hårstråna, i ljusa pälsar blir äggen mörka och på mörka pälsar blir de ljusa. Är rätt svårt att bli av med men marsvinen verkar inte vara påverkade.

Smittar endast till marsvin.

• Ringorm är den enda sjukdom som kan smitta från marsvin till människa och andra djur. Det är en hudsvamp. Man ser att marsvinet har denna genom klåda, håravfall och skorvig hud. Gå till vetetrinär för behandling. Ringorm kräver otroligt mycket sanering då dess svampsporer sprids i luften. Här finns en bra artikel om ringorm hos marsvin som är skrivet av en uppfödare som drabbats.

• Pälsbitning är när marsvin biter på pälsen, oftast på burkamratens. Det kan bero på att marsvinet är understimulerat.

Tassar

• Hudförhårdnader är inte farliga, de kan se ut som en extra klo. De bör klippas och filas bort.

• För långa klor gör det obekvämt för marsvinet att gå. Marsvin mår bra av att få sina klor klippta regelbundet, minst en gång i månaden. Det är skadligt att klippa en klo för nära pulpan.

• Klumpfot yttrar sig genom ett sår på trampdynan (oftast på framtass) och att tassen svullnar upp. Inflammationen kan orsakas av dåligt bottenmaterial eller övervikt som gör att tassen blir överbelastad. Kräver både antibiotika oralt och genom salva att smörja på tassen- är rätt svårt att bli av med. OBSERVERA att marsvin inte tål penicillin, vanligast är att marsvin får Bactrim/Eusaprim eller Baytril.

Inre skador

• Förstoppning orsakas av fel typ av mat, plötslig ändring av foder eller för lite motion, stress i samband med till exempel miljöombyte, men framförallt av för lite hö eller uteblivet färskfoder.

• Diarré är farligt om djuret tappar för mycket vätska. Diarré orsakas ofta av felaktigt foder eller antibiotikabehandling. Se till att vänja in marsvinen successivt till nytt grönfoder och ge exempelvis Proviva vid antibiotikabehandling. Viktigt att marsvinet har tillgång till ett bra hö.

• C-vitaminbrist (skjörbjugg) är ett i längden dödligt tillstånd. Symptomen är vingliga ben, ovilja att röra sig, svullna leder och revben, spontana blödningar från bland annat tandkött, eventuellt diarré. Om sjukdomen inte botas, får marsvinet så småningom så kallad marsvinsförlamning, bakbenen förlamas helt och marsvinet kan inte gå.

• Trumsjuka är då buken blir svullen och ömmar vid beröring. Det är en mycket smärtsam sjukdom som beror på mycket dåligt foder- oftast på grund av för lågt fiberintag (vanligast avsaknad av hö/för litet höintag), gasbildande foder eller plötsliga foderförändringar. Den kan också uppkomma i samband med infektionssjukdomar. Sjukdomen är livshotande.

• Tumörer är vanligast på äldre djur.

• Värmeslag kan marsvin få om det utsätts för stark värme. Hjärnan svullnar på marsvinet, vilket är akut livshotande. För att undvika att marsvinen drabbas av värmeslag så ha aldrig marsvinen ute i stekande sol, se till att buren är ordentligt ventilerad etc. Lägg gärna in kylklampar invirade i handdukar i marsvinens burar under varma dagar så att de kan kyla av sig mot dessa. Undvik även att res med marsvinen under de varmaste dagarna.

• Matvägran. Ett marsvin som slutar äta mår inte bra och det är viktigt att det snabbt får i sig mat, annars blir deras mage förstörd. Orsakerna till matvägran kan vara många, till exempel ensamhet, dålig mat, för långa tänder eller annan sjukdom. Matvägran kan vara det första tecknet på bakomliggande sjukdom då marsvin döljer att de inte mår bra så länge som möjligt på grund av att de är bytesdjur och sjuka djur stöts bort från flocken.

Villkor för hållning av marsvin enligt djurskyddslagstiftningen

I DFS 2005:8^[3] ges både krav på hållning av marsvin, samt råd till tolkning av lagen.

För marsvin finns det följande villkor och råd:

• Marsvin ska hållas i par eller flock med andra marsvin såvida inte marsvinet i fråga är aggressivt och kan skada andra marsvin eller bär på smittsam sjukdom.
• Allmänna råd om djurhållning enligt Djurskyddsinstitutet rekommenderar att ungarna är minst fyra veckor innan de skiljs från modern.
• Buren ska inredas så att marsvinen kan söka skydd.
• Marsvin ska ha fri tillgång till grovfoder (hö).
• Marsvin måste ges C-vitamintillskott dagligen, minst 10 mg/kg kroppsvikt till vuxna marsvin och minst 30 mg/kg kroppsvikt till växande, dräktiga och digivande marsvin.
• Ensamhållet marsvin ska ha min 0,3 m² att röra sig på, grupphållna djur minst 0,15 m²/djur. Avelshonor med ungar ska ha minst 0,25 m²/avelshona vid grupphållande.
• Buren/inhägnaden får inte vara mindre än 40 cm på kortaste sidan och minst 25 cm hög.

Referenser

1. ^ [a b] Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000. Marsvin ISBN 91-7133-747-4
2. ^ Texel
3. ^ DFS, villkor för hållning av marsvin (PDF-fil)

Externa länkar

• Svenska marsvinsföreningen
• Djurskyddsmyndigheten